Prosten Sven Allgurén

Sven Allguréns nästan 40-åriga gärning i Algutsboda finns dokumenterad i mängder av protokoll från sockenstämman där han i egenskap av kyrkoherde var ordförande. Delar finns också beskrivet i Algutsboda Sockenbok.

Protokollen lästes upp som kungörelser från predikstolen. Det fanns därför anledning att skriva protokollet som en predikan, d.v.s. låta viktiga delar sägas både två och tre gånger. Han valde ibland drastiska eller målande formuleringar som bröt av mot det formella för att därmed väcka åhörarnas intresse.

Kungörelserna gav också prosten möjlighet att visa sin egen inställning och förklara denna. Han refererade ibland stämmo-deltagarnas negativa inställning, som han måste övervinna och bekämpa.

De ärenden som engagerade prosten speciellt finns på sidan som beskiver honom som sockensst√§mmans ordf√∂rande.

I protokollen kan man också läsa om det omfattande vargproblemet, om det folkliga upproret mot ändrade församlingsgränser, om motståndet mot att ta emot fattiga från andra socknar, ensamma barn från Stockholm eller utsläppta f.d. straffångar, om kamp för hälsotillståndet i socknen samt om mycket annat.


Del av minnestavla i Algutsboda kyrka

"Uppgifter från Algutsboda”

År 1844, när prosten var 76 år, skrev han ett långt brev till Peter Wieselgren som skulle vara underlag till dennes berättelse ”Ny Smålands beskrivning". En del av innehållet i detta brev återges på andra sidor, bl.a. den text som Vilhelm Moberg använde i ”Utvandrarna”.

Bland lite udda upplysningar som delvis efterfrågats av Wieselgren kan citeras:

”Resor till Blåkulla omtalas väl, såsom det förr varit gängse, men sådant tros nu icke vara möjligt; men å Resedagen onsdagen i Dömelveckan lossas här några skott, ej för att skrämma troll, eller hedra de resande, utan blott, att följa en gammal sed.”

”För närvarande är folkmängden här 4100, och skulle visst vara vida större om ej så många tjenare af båda könen utflyttade i synnerhet åt Madesjö socken och längre ner mot hafvet.”

”Giftermålen bestämmas vanligen så, att första lysningen till ett ägtenskap kungöres då Ny ingår, efter de gamlas sedvana, och tros denna tid medföra sådan fördel, att ingen vill gerna låta lysa för sig i Nedan.” (Ny och Nedan gäller månen).

När prosten med stolthet beskriver de nyodlingar och andra förbättringar som skett under hans tid så avslutar han med:

”Ack kunde de bortgångne bönderna nu komma att bese sina hemman, skulle de visst icke igenkänna dem.”

Denna kommentar gäller även idag. De gamla strävsamma bönderna skulle nog lida om de såg att skogen kommit tillbaka så att stenmurarna döljs av träd. De skulle också förfasas över att deras mångåriga ansträngningar att framgångsrikt utrota vargen håller på att tillintetgöras genom inplantering av nya odjur.