Vi i Göteborg

Göteborg expanderade kraftigt i slutet av 1800-talet. Ungdomar från den omgivande landsbygden kom för att tjäna sitt uppehälle och kanske också för att uppleva ett nytt spännande liv. Släktens första göteborgare invandrade från Bohuslän kring 1870.

Johannes Olausson föddes 1845 i Norum strax söder om Stenungsund, där hans förfäder hade bott sedan urminnes tider. Hans far dog i lungsot när Johannes var 19 år.

Johannes kom till Göteborg kring 1870. Han tog sig namnet Dahlqvist och klarade sitt uppehälle genom att arbeta som månadskarl. Men villkoren var hårda och han dog redan när han var 50 år gammal.

Wilhelmina Johannesdotter föddes 1849 i Håby vid Mellerud där hennes förfäder hade bott i många generationer. Hon flyttade först till Uddevalla men fortsatte till Göteborg som 23-åring.

I Göteborg träffade hon Johannes, de gifte sig 1874 och fick 4 söner och en dotter. Wilhelmina fick först uppleva att mannen dog när barnen var 8-18 år och sedan att två av sönerna dog drygt 30 år gamla, den ene i cancer, den andre i TBC.

Göteborg upplevde en kraftig industriell expansion från 1850. Sjöfarten hade utvecklats med ångfartyg och handeln exploderade. Järnvägar byggdes i rasande fart. Trollhätte kanal ledde stora frakter via Göteborg. Frihandeln utvecklades och aktiebolagsformen infördes. Allt detta ledde till att mängder av industriföretag etablerades och utvecklades i Göteborg. Folk från angränsande landskap, Bohuslän, Västergötland, Småland och Halland strömmade in till staden.

De nyanlända hittade bostäder i utkanterna av det som då var Göteborg. De trängde sig kanske in i en gammal kåk på Otterhällan eller en källare i Nordstan. Samtidigt byggdes arbetarbostäder i Haga, Masthugget, Landala m.m.