Bökevara

Bökevara var på 1400-talet ett frälsehemman som ägdes av Birger Trolle. Genom en bytesaffär 1476 blev det kronohemman. 1651 donerades det av drottning Kristina till gunstlingen Greve Antonius von Steinberg. Vid Karl XI's reduktion blev det åter skattehemman 1680.

Fram till 1620 hade Bökevara en ansvarig brukare även om där kanske bodde flera familjer. Men 1620 delades hemmanet på två brukare, 1700 fanns där 4 brukare, 1750 6 brukare och 1804 8 brukare. Alla dessa bodde i en tätt sammanhållen by och var tvungna att tillsammans bruka sina sina splittrade åkertegar. Man var därför ganska positiva till de skiften som genomfördes.

Storskiftet kom inte igång förrän 1804 och medförde att varje brukare fick ett mindre antal brukningsytor. Men den sammanhållna byn bestod med mangårdsbyggnader och uthus.

Vid enskiftet 1826 noterades att husen var mycket sammanbyggda och att utflyttning måste ske. Man flyttade då 4 mangårdsbyggnader till nya platser utanför den gamla byn samtidigt som brukningsytorna koncentrerades ytterligare.

I slutet av 1700-talet var alltså Bökevara en by med 8 hemman och en kraftigt ökande befolkning:
1766 - 66 personer
1798 - 90 personer
1838 - 108 personer

I denna expanderande by föddes den förste Allgurén. Men det var knappast Astrid Lindgrens idyll i Bullerbyn. Husen var enkla lågbondstugor med enstaka fönster och små rum.

Svens födelsegård var på 1/4 mantal och gav hygglig försörjning till brukarens familj och tjänstefolk. Under 1700- och 1800-talet skedde nyodlingar som gav försörjning till ytterligare familjer. Senare under 1800-talet växte det därför upp ett antal torp och backstugor. Två av Svens bröder liksom deras barn arbetade under många år framåt som bönder i Bökevara.

Men då hade Sven för länge sedan lämnat sin födelsegård och kunde istället notera utvecklingen vid sina husförhör.

 

 

(Uppgifterna om Bökevara kommer huvudsakligen från
Algutsboda Sockenbok)