Thilda Ljungqvist

I det lilla täcka Borgholm var det herrligt. Försommaren i synnerhet med alla näktergalarna som sjöngo dag och natt i den gamla kungsträdgårdens lummiga allé. Emellanåt sträcktes promenaden upp till den gamla ståtliga slottsruinen. Hvilken utsikt hade man inte där utåt sundet och smålandslandet! Och vilka minnen från forna tiders storhet påminde ej de väldiga murarna om, mig med en liflig fantasi!

Min svåger hade sin bostad vid torget och mitt rum låg åt söder. Om höstarna var det ej heller tråkigt att vara i Borgholm. I september var det en stor marknad som varade flera dagar. Då kunde vi från vårt fönster se en oändlig mängd skjutsar på torget. Bönderna kom ända från Norra Öland till marknaden. Matsäcksskrin öppnades, smör, ost och allt annat gott dukades upp. Brännvinsflaskan kom fram. Där söps och palavades värre. Vagnarna voro dessutom fulla av frukt. Röda kungsäpplen och gula plommin lyste från hvarje vagn. Det var en syn för gudar!

Ja, de åren i Borgholm voro en del av min ungdoms gladaste minnen. Borgholmsfamiljen var mycket vänlig och gästfri. Min syster och svåger voro mycket omtyckta, svåger för sin präktiga vänfasta karaktär, Thilda för sin musikaliska tämligen ovanliga talang. Sällan kom hon innanför dörren på tillfälligt besök i en familj där det fanns ett piano utan att hon genast ombads sitta ner och sjunga någonting. Och nödbedd var hon sällan.

Thilda hade ett sätt som en fullkomlig världsdam oaktat sin ungdom. Men hon blef ju också firad för sin sång och sin musik. Borgholm blef snart en eftersökt badort och mycket folk, mest adel och annat fin folk kom dit från Stockholm, Vestervik och andra orter på fastlandet. Bland dem rörde sig Thilda som om hon i all sin tid varit bland de förnäma. Hon visste precis hur hon skulle ha sig!

Då Kastlösa pastorat blef ledigt 1870 sökte min svåger det och fick pastoratet. Något bättre blef väl sedan ekonomin men gamla skulder hänga efter. Barn hade de inga men Ljungqvist hade syskonbarn i Stockholm och de tog det yngsta (Brita) till sig som eget barn då föräldrarna nästan samtidigt gingo bort.