Märta Dahlqvist

När Märta var 27 år kom hon hem och meddelade sin familj att hon tänkte gifta sig med en linjeförman på arbetet. Den blivande mannen var redan gift och skulle först skilja sig.

Förskräckelsen blev stor. Dels skulle ju hela familjens ekonomi råka i olag och dels skulle det vara skandal att någon i släkten gifte sig med en frånskild. Det följde en tid av gråt och kontroverser. Speciellt Titti var upprörd och anklagande vilket framgår av hennes dagbok. Till slut gav Märta med sig och avstod från mannen, den egentliga orsaken vet vi inte. Men hon förblev ogift hela livet.

Märta tyckte om att resa och gjorde många resor till södra Europa. Hon var intresserad av teater och hade lätt för att härma. Hon var småfolkets försvarare och bitsk mot överklass och byråkrater. Detta medförde en misstänksamhet mot alla myndigheter ("dom vill bara komma åt mina pengar").

Det ledde också till ett särskilt hat mot Olof Palme som hon inte att tålde att se på TV. Även Arafat, "mannen med handduken", var ett kärt hatobjekt. Och visst hade väl Palme och Arafat några gemensamma drag, arrogans och överlägsenhet. Dessa drag drog till sig Märtas avsky även om de egentligen försökte företräda samma svaga part i samhället som Märta försvarade.

Märta bodde fram till 57 års ålder i samma rum som sin mor. Det kunde inte bli mycket eget liv. Det blev däremot ett livligt umgänge med släktingar.

Först efter moderns död kunde Märta 1960, i den tidens bostadsbrist, få tag i en tvårummare i samma hus. Hon bodde i detta hus på Vidblicksgatan i mer än 50 år. Vid 90 års ålder fungerade inte benen längre så hon fick flytta till servicehus på Carl Grimbergsgatan, alldeles intill Rygatan där hon bott som barn.