Rebecka Allgurén
f. Sjöbeck
1786 - 1852
Algutsboda fick en ny prästgård några år efter att Rebecka slutat sitt arbete som prästfru. Det saknas bild på den tidigare gården så här visas istället efterträdaren som sedan 2010 inte längre används som prästgård.
Från prostfru till egendomslös änka
När Sven dog visade det sig att hans skulder var betydligt större än tillgångarna.Tillgångarna var lösöre och djur i prästgården samt gården Siggegärde som hans sonhustru brukade. Dessutom hade boet osäkra fordringar bl.a. på sönerna Carl (1600 Rd) och Albrecht (463 Rd.) samt diverse smålån till fattiga i församlingen. Skulderna var till över 40 långivare och leverantörer i bygden. En bonde hade lånat prosten 900 Rd, handlaren hade fordringar på 676 Rd.
Det var en stor överraskning för alla att prosten hade så stora skulder. Änkan och barnen tvingades därför ansöka om urarva konkurs, vilket innebar att hela boet överläts på borgenärerna varvid arvingarna inte behövde betala boets kvarstående skulder. Detta medförde naturligtvis stor turbulens bland fordringsägarna.
Ärendet med prostens konkurs var uppe i häradsrätten tre gånger. Änkan Rebecka krävde att hon skulle få utnyttja de två nådeår med inkomster från prästgården som hon hade rätt till. Rebeckas skrivelse till häradsrätten beskriver situationen och utgör lite av en ursäkt till fordringsägarna. Skrivelsen har antagligen föreslagits av sonen Oscar som hade blivit expert på juridiska ekvilibrister. (vissa delar citeras till höger och språket är moderniserat).
Häradsrätten avkunnade sin dom 26 okt. 1848. Man beslutade att arvingarna skulle slippa att vara ansvariga för boets skulder. Men Ottos familj fick lämna Siggegärde och Carl gick i konkurs. Tjänstefolket och vissa andra fick ut full ersättning av boet medan övriga fick dela på det som fanns kvar.
Rebecka flyttade till sin dotter i Madesjö Prästgård. Hon dog 1852, 66 år gammal, och begravdes i Algutsboda bredvid sin man på dagen 5 år efter dennes död.
Rebeckas skrivelse till häradsrätten
”Det var sorgligt för mig att göra den bedrövliga upptäckten, att husets betänkliga ställning skulle tvinga mig att söka nådeår. Både min avlidne man och jag hade alltid fört en sparsam och enkel levnad och hushållat på bästa sätt. Men det är allmänt känt hur hjälpsam min man var mot alla som anlitade honom och även vilka betydande förbättringar han varje år genomfört på prästgården. Syneprotokollen uppvisar stora omkostnader för nyodlingar och stenbrytning under hans tjänstetid. Dessutom är det väl känt att prosten för våra fem söners uppfostran, utrustning och övriga utlägg flera gånger måste dels uppta lån, dels ingå borgensförbindelser…
Det var först efter avslutad och summerad bouppteckning, där åtskilligt var upptaget till högt värde, som jag med förskräckelse och förvåning hörde att bouppteckningen uppvisade en brist på ungefär 1700 Rdr, eftersom sterbhusets fordringar hos våra söner inte med den ringaste sannolikhet kan påräknas.
Jag har så ärligt och uppriktigt som står i mänsklig förmåga på ed och samvete överlämnat allt vad jag och min man i livstiden ägde till borgenärerna. Ur vårt välbehållna bo har jag bara behållit mina rätt torftiga gångkläder, då jag den 1 maj 1847 lämnade Allgutsboda prästgård såsom en främling, utblottad på allt. Därför borde ingen missunna mig, att till mitt uppehälle på ålderdomen få åtnjuta behållningen av de 2 nådårens inkomster, vilka enligt förordning ej får användas till betalning av boets skulder. … återstoden av dessa inkomster blir inte bli större än ett torftigt nådebröd för en ålderstigen änka på hennes äldre dagar. Annars tvingas jag anlita andra om hjälp och understöd inte bara till uppehälle utan även till vård och skötsel under en bräcklig och sjuklig ålderdom.”
(1700 Rdr skulle omräknat till dagens penningvärde motsvara över 100.000:-.)
Rebecka Sjöbeck föddes i Växjö. Både hennes far, Carl Johan Sjöbeck och hennes mor, Helena Modig tillhörde inflytelserika Växjö-släkter. Fadern hade dött redan när Rebecka var 14 år.
Rebecka var alltså ett passande parti för Sven Allgurén som ville bli en del av Växjö-sociteten och därmed nå sitt mål att bli prost. De gifte sig 1805 då Sven var lektor vid Växjö gymnasium och dubbelt så gammal som sin 19-åriga brud..
Enligt mantalsuppgift 1808 upplät Sven sedan "med kristlig undergivenhet en plats i sitt hem även åt svärmodern änkefru tullinspektorskan Sjöbeck".
Efter giftermålet bodde alltså Rebecka kvar i Växjö tills det var dags att inta prästgården i Algutsboda. Där uppfostrade hon 6 barn och förestod prästgården tills mannen dog 1847.