Eduard och Minna Allgurén

Eduard skickar svarsbrev till Minnas systerdotter Bertha,
som ville ha hjälp att komma till London.

Till brevsamling

Wexjö den 7de Sept. 1894.

Kära lilla Bertha!

Det var en glad öfverraskning du gjorde mig med ditt bref i går. Tack för det snälla Bertha. Ja så du har verkligen lust och mod att vilja bege dig ut på egen hand. På ett sätt öfverensstämmer jag med dig i detta fall då jag tycker det är synd att en liten frisk och rosig "Nordblomma" som du med kraft och goda anlag skall gå och tyna bort i det stela blåsiga Kalmar. Jag lofvar dig således att gjöra hvad jag kan i hvad du önskar när jag kommer öfver till London, som ännu torde dröja till nästa månad. Jag beder dig dock icke förlita dig allt för mycket på att det skall lyckas så genast.

Ser du min kära Bertha, London är ej att leka med för en ung flicka som du, och det kunde alldrig falla mig in att rekommendera dig till någon annan än en högst respektabel familj till hvilken jag satte det fullkomligaste förtroende att du blef bemött med respect och vänlighet. Kunde du blott Engelska tror jag det skulle kunna lyckas men dessa svårigheter brukar svenska flickor då de komma till London öfvervinna på några veckor. I Göteborg har jag tyvärr inga slägtingar af mera betydelse, blott en kusin som är Photograf, och tyckes lefva något inskränkt.

Det är osäkert om jag kommer till Kalmar mera innan jag reser till England, och äfven osäkert om jag återkommer till Sverige i Winter, det beror mycket på London. Skulle jag ej råka dig mera så farväl snälla Bertha. Jag vill ha dig i godt minne.

Minna och alla dina kusiner här må som "Göken" och de hälsa dig. ha nu börjat sin skola.

Hälsa Curry och mina vänner "Knut" och "Calle" och dig sjelf mest från
Din alltid tillgifna
"Gamle Bror"

Eduard Allgurén

Hälsa din kära moster "Fridolina Victoria" att jag vill skrifva till henne framdeles.