Eduard och Minna Allgurén

Brev från Minna till syster Lydia.

Till brevsamling

Destero den 2dre april 1882

Kära goda syster Lydia!

Det var en surpris för mig att erhålla några rader från dig, som så sällan låter höra av dig. Hjertlig tack derför att du nu slängde in ett brev i Gustafs. Det gläder mig att du med dina alla dina barn ha helsan, och nu har du fått dig din andre son, som heter "Knut", det betyder säkert, att med honom blir det ett godt slut på den blomstrande barnaraden. Jag önskar dig hjertligt litet ro och lugn, nu i medelåldern. De alla bernen kunna taga på hullet och helsan mera än de är värda, helt visst!

Äfven jag har fått mig en son och till honom lyckades jag då ändtligen få mig en svart amma, som jag tror räddade honom, ty han var nära halfdöd då hon kom. Nu är Thony" snart fem månader, och nu får han ta farväl af sin dyra amma och tåla sig med den uppassning vi kunna gifva honom. Han är nu stor och stark, har god aptit, dricker mjölk, och äter all möjlig mat, men han är så ond och bångstyrig, så ingen kan styra honom, då han blir retad. Men han får väl lugna sig - - han skall då ej skämmas bort, det har jag föresatt mig.

Vår Lillie bit är vår dagliga glädje! Det är ett bra älskligt och roligt barn, alla beundra henne. Fin och nätt är hon, och håller sig så ordentlig. Jag väntar mig stor glädje av henne med tiden om hon får lefva och frodas, hvilket jag hoppas! Jag kommer ej att resa hem med mina barn förr, än min k. man har tillfälle att följa med, och vi då tillsammans få glädja oss i gamla Sverige. Huru gerna som jag vill åter se mina kära moder, systrar och syskonbarn samt andra anförvanter och vänner - så är det dock mig omöjligt att lemna min dyre make ej ens för några månader, och låta det stora verldshafvet skilja oss åt.

Min glädje i hemmet blifver endast half, om han saknades. Jag har nu blifvit van och införlifad med den lyckan att nästan ständigt få vara tillsammans med honom - - att jag tror ej jag kunde uthärda, gå hem från honom. Troligen går vi alla tillsammans till Norden nästa åt om det ej blir allt för motigt.

Nu bo vi här åter en liten tid, här i St Catarina, förut bodde vi i Antomina på en bergshöjd, friskt och skönt.

Sedan gå vi till "Laguna" en plats, en dagsresa härifrån der Edward har verksamhet för ett helt år, så skall vi väl få en "varaktig stad" till slut. Den största värmen här är nu nästan öfver, och en friskare, och kallare årstid är i antågande. Här i staden har varit, och är rätt sjukligt, koppor och febrar härja, mest då små barn! Men vi bo rätt friskt och sundt här uppe på Hotellet och må präktigt.

Nu tager jag farväl för denna gången med en hjertlig helsning till min värderade svåger Gustaf, till Gundborg, Bertha och alla de andra små. Med en god önskan för Edert välbefinnande nu och allt fortfarande förblifver jag din tillgifna syster

Minna Allgurén

Jag har varit tveksaom jag skulle sända inneliggande fotografi eller ej! ty ni kunna tro derhemm att jag blifvit bra gammal och ful, som kortet utvisar! Jag är dock ej så "aftacklad" som jag ser ut till på kortet, f. närv. är jag rätt fet.