Eduard och Minna Allgurén

Brev från Minna till syster Thilda.
8 dagar efter bröllopet.

Till brevsamling

Porto Alegro den 29de Juni 1879.

Goda älskade Syster Thilda!

I mitt sista bref från Rio till dig lofvade jag att skrifva igen så fort jag blivit gift väl. Jag har nu redan varit fru i öfver åtta dagar, men tillfälle har ej gifvits för mig att sända nyheter till Kastlösa för än nu, förra posten hann jag ej mera än till mor och till Dahlgrens och Ekmans.

Min Edward gick i går morgse upp åt landet, för att rangera om vårt hus och till arbete, så nu bor jag ensam här utom staden i ett litet vackert hus, som han hyr för en kort tid. Jag hoppas dock att han kommer igen i morgon afton. Om nätterna har jag en vänlig qvinnna hos mig; ty det är allt lite "kusligt" för mig att ligga här ensam om nätterna, här på en främmande ort, bland osäkert folk. Jag hoppas dock få vara i fred, till Edward kommer igen.

Jag skulle väl tala lite om vårt bröllop, som stod den 21ste Juni på Hotel Lagareh. Jag klädde mig tidigt på morgonen, med litet hjelp af Madame Lagarel och så åkte vi till kyrkan tillsammans med våra gäster, men jag åkte ej i samma vagn som Edward, ty så brukas ej här; utan tillsammans med mig åkte min tärna Miss Jessy samt min marshalk Mr. Friedrich i en vagn dragen af tvenne stora snöhvita hästar. Vigseln förrättades kl 11, i den lilla Protestantiska kyrkan af en tysk prest; på tyska. Ceremonien var olika den Svenska i vissa fall, jag stod till höger, och Edward och jag höllo hvarandra i hand en stund före vi vexlade ringar. Det hela var allt lite underligt för mig, men jag kände mig så lycklig att jag ej oroades deröfver. Dock flögo mina tankar många gånger till Sverige den dagen till mina kära Mor och systrar m. fl. Efter vigseln åkte Edward och jag direkt till Fotografen, der vi togo oss båda på ett kort, för att sända hemåt.

Sedan till Hotellet, der vi intaga en ståtlig frukost tillsammans med våra vänner. Det var först Inr Pukey (en vigtig Ingenior vid the railrow) med Fru och Svägerska. Så Inr Spalding med Fru och hans broder Otto Spalding. Herrarna Friedrich och Rubinsen (Tyskar) samt Herr o Fru Lagareh. Det var således folk af fyra nationer vid bordet, Svenskar, Engelsmän, Tyskar och Portugiser, men samtalet fördes mest på Engelska, liksom talen till brudparet, för att jag skulle förstå det. Jag fick emottaga så många lyckönskningar och de ansågo min make att vara "very, very happy!" Efter måltiden var också festen slut och jag hastade upp på mitt rum, för att byta om drägt och lägga med mina saker och det dröjde ej mera än en timma, förr än vi åter sutto i vagnen och så reste vi hit till vår lilla boning. Wi ha tillbringat några dar här i lugn och lycka, skiljda från den öfriga verlden, dock ha några af Edwards vänner helsat på honom och en af dem har jag haft det nöjet att få bjuda på middag.

Ett par gånger har jag varit med min man i staden, och gjort visit hos några familjer. Vi åka då alltid i Spårvagnar som de här kalla "Bonde", och de dragas af mulåsnor. Så fort Edward är här igen, göra vi oss i ordning och gå sedan upp åt landet, der han har sitt arbete. Jag längtar mycket derefter. Min snälla Thilda, jag har bestämt glömt att tacka dig för den kära gåfvan, Biblen som du gaf mig. Tusen tack! jag kunde ingenting bättre få. På vår bröllopsafton läste jag ett kapitel i den, för mig och min brudgum. Han är allvarlig och god och jag är så lycklig som hans maka, och så glad att se honom så lycklig och belåten med mig - som han säger att han är.

Nu säger jag förväl, med några hjertliga helsningar till Eder alla, till svåger Ljung, Hilda och Anna samt till gamla mormor. Frida är väl ej i Kastlösa mer?

Skrif någon gång till din egen tillgifna syster

Minna Allgurén